Kungsgärdet i Uppsala – ett gärde värt att vårda

I de första småstugeområdet i Uppsala, Kungsgärdet, som kom till under tidigt 1900-tal, skulle det bli möjligt för arbetarfamiljer att ha en egen bostad.

På 1980-talet beslöt Uppsala kommunfullmäktige att låta undersöka vilka områden i Uppsala som hade särskilt värdefull bebyggelse.
Då konstaterades att Kungsgärdets egnahemsområde och Kungsgärdets småstugeområde båda var av stort arkitektoniskt intresse och att stadsplanen där också var intressant.

Kungsgärdet är ett område i sydvästra delen av Uppsala. Det omnämns i skrift första gången år 1548 och hörde då till Uppsala gård. Genom ortnamnsforskaren Mats Wahlberg vet vi att Kungsgärdet år 1858 omfattade området på båda sidor om nuvarande Villavägens hela sträckning. Vid slutet av 1800-talet uppstod egnahemsrörelsen i Sverige och den hade som mål att ge arbetarklassen eget boende. Ibland kunde det också finnas ett litet jordbruk intill som försörjningskälla.

Mellan åren 1920 och 1954 var Gunnar Leche stadsarkitekt i Uppsala och han tog sig an Kungsgärdet och ritade bland annat husen på Slöjdgatan och runt Kungsgärdesplan. De byggdes på 1920-talet och är fortfarande väl bevarade. ”Lilla idylliska Slöjdgatan är söt som socker” skrev en skribent i UNT för några år sedan.
Men strikta regler gäller vid eventuella förändringar på husen eller tomterna. Takkupor och takfönster får inte byggas ut mot gatan, staketen mot gatan får inte rivas och alla tak ska vara röda. Det sistnämnda har ställt till problem för husägare som vill ha solpaneler på taket. En titt på Google Earth visar dock att alla tak inte är röda.
Det första småstugeområdet i Uppsala tillkom 1937 – på Kungsgärdet. Det skulle nu bli möjligt för vanliga inkomsttagare att bo i enfamiljshus genom att man gjorde stora serier av hus, och de blivande ägarna kunde vara med i arbetet.

Bland digitala bilder på Upplandsmuseet finns foton från 1936 under rubriken ”Småstugan debuterar i Upsala”. Samma år berättade Upsala Nya Tidning att man hittat mark på Kungsgärdet och byggandet av småhus kunde påbörjas. Stockholm och Göteborg nämndes som föregångare när det gällde denna typ av bebyggelse.
Gunnar Leche hade gjort en byggnadsplan för 80 småstugor i två olika storlekar och på Fyris torg fanns en ”småstugebyrå” där intresserade fick information och också kunde teckna kontrakt. Husen skulle vara inflyttnings­klara 1 oktober 1937. Området som i dag ligger söder om Arosgatan började bebyggas under 1940-talet. Den gatan hade tidigare hetat Röda vägen eftersom den var belagd med rött taktegelskrot från Ekeby bruk. Aros var det ursprungliga namnet på nuvarande Uppsala.

I augusti 1937 skrev tidningen UNT att ”småstugebyggandet går programenligt”. Arbetet med att bygga husen påbörjades ofta inte förrän vid 17-tiden på eftermiddagen. ”Då är för de flesta den ordinarie arbetstiden slut, och den tid som förflyter mellan fabrikspipans blåsning och amatörbyggmästarens ankomst till den ägandes stugan är sannerligen inte lång.”
Wahlberg berättar i sin bok om Uppsalas gatunamn varför gatorna heter som de gör i dag. Att Kungsgärdet ligger nära dåvarande Ekeby bruk avspeglas i en del gatunamn där som Drejargatan, Tegelgatan och Slöjdgatan.
Den gatan som sedan 1950 heter Svanbergsgatan hade tidigare namnet Österledsgatan. Det var astronomen och matematikern Jöns Svanberg som hedrades genom detta namnbyte. Han var verksam vid universitets astronomiska observatorium och det ligger ju inte långt ifrån Kungsgärdet.
Svanberg var också den som 1796 grundade Upsala Simsällskap, världens äldsta simklubb. Thunbergsvägen har fått sitt namn efter Linnélärjungen Carl Peter Thunberg som levde mellan 1743 och 1828. Det var han som gjorde så att nuvarande Botaniska trädgården blev universitetets botaniska trädgård i stället för som tidigare slottsträdgård.
Text: Birgitta Markendahl Foto: Anna Löfvig